Tintype – Ferrotypi och våtplåt – gratis i webbläsaren

Våtplåten, 1851–1880

Kollodiumprocessen (Frederick Scott Archer, 1851) var våra gammelfarföräldrars fotografi. I mörkrummet hällde fotografen kollodium över en plåt, gjorde den ljuskänslig i ett silvernitratbad och satte in den i kameran medan den ännu var våt. Direkt efter exponeringen framkallades och fixerades plåten, och några minuter senare var porträttet klart. En ferrotypi görs på svartlackerad järnplåt, en ambrotypi på glas med svart bakgrund bakom.

Båda är egentligen tunna negativ. Silvret är ljust, så mot den mörka bakgrunden uppfattas det som en positiv bild. Det är också därför bilderna är omvända från vänster till höger, som en spegelbild.

Varför blir röda läppar mörka och blå ögon bleka?

Kollodium ser bara violett och blått ljus, ungefär 380 till 500 nm. Rött, orange och gult registreras knappt. För plåten är röda läppar, rosiga kinder och fräknar nästan svarta, huden ser mörkare ut än i verkligheten, och blå ögon och blå himmel blir bleka, nästan vita. Därför ser människor på gamla porträtt strängare och mer ”väderbitna” ut.

Varför sitta still?

En plåt hade ungefär ISO 1. I en ateljé upplyst av ett takfönster tog en exponering 3–15 sekunder. Fotografen tog av objektivlocket och räknade. Bakom den som satt modell stod ett huvudstöd av järn. Den som rörde sig stannade kvar på plåten som ett genomskinligt spöke.

Petzvalobjektivet

Joseph Petzvals porträttobjektiv (1840) var ungefär 20 gånger ljusstarkare än de första objektiven. Det är skarpt i mitten och mjukt mot kanterna, och bakgrunden ”virvlar” runt modellen. Plåtens kanter blir mörkare.

Vad det här verktyget gör

• Det fångar varje bildruta under exponeringen och summerar dem i linjärt ljus, precis som en plåt. Skakningar från handen riktas bort; dina egna rörelser blir kvar.
• Det omvandlar färg med kollodiums uppmätta spektrala känslighet (Skladnikiewitz, Hertel och Schmidt, 1998), inte med ett vanligt svartvitt filter.
• Det simulerar Petzvalobjektivet. En AI-modell som körs i din mobil skiljer dig från bakgrunden, så att bara bakgrunden får virveln.
• Plåten får egna defekter: ojämnt hälld kollodium, en bar kant, kometer, silverfläckar, framkallningsmärken, gulnad lack och, om du vill, 160 års ålder.
• Tonerna är anpassade efter riktiga plåtar på Metropolitan Museum of Art.

Allt beräknas i din mobil. Din bild laddas aldrig upp.